Is The Atavist the real disruptor to journalism?

Today I  discovered the just released application The Atavist who by their own description is a boutique publishing house producing original nonfiction stories for digital, mobile reading devices.
Basicly, they are like a bookstore for long-form articles.

I’m already a Longform.org-junkie, constantly adding enough articles to Instapaper than I can handle or read unless the train comes to a sudden halt and gets stuck for an hour or two. In which case all my fellow commuters start swearing while I switch on the iPad and starts reading to the sound of hummingbirds in my head. We all handle delays differently.

But, back to Atavist. The articles are available for the iPhone, iPad, Nook and Kindle and while the app is free you pay $2.99 per article.
Each article is laced with photography, videos and sound where appropriate and the text is according to The Atavist fact-checked.

Video and photos might be nice but what really gets me going is that every article contains an audio-book so you can listen to it while driving or doing the dishes. This is what makes me cough up what might sound like quite a lot of money for an article I might be able to find on Longform a couple of days later.

If you’re an author of articles and feel you want to try a new method of distributing your content through a revenue-share model that probably is 50/50, The Atavist brings something completely new to the table.

As a swede the first article I bought was of course Lifted – The robbers had a helicopter, explosives, and inside information on a $150 million cash repository. But the police were onto them. Inside one of history’s most elaborate heists, and the race to unravel it. Evan Ratliff tells the story about the robbery in Stockholm that probably will render at least one Bruckheimer movie, a couple of inspired by – novels and one of BBC documentary starring Kenneth Branagh, due to the spectacular use of an helicopter to perform the robbery.

For my almost 3 bucks I get a small book packed with a great story, photos, videos from the security cameras on the premises documenting when the robbers landed on the roof and cut their way to the money. It’s excellent told and I couldn’t stop reading.

The only bad thing was that I bought it on my iPhone and it seems I can’t download it for free to the iPad but have to buy it again. Not a lot of money, but still.

The app is impressive and I’ll definitely keep using it as long as they keep the quality. The only negative so far is as stated above regarding using it on different devices and that I can’t opt out getting the audio-book since it takes quite a lot of time to download.

What the app means for long form writers still remains to be seen, but this is definitely something worth looking into for both other markets and languages and for traditional media. It’s not that big a difference from buying an online movie and it’s quite logic that someone eventually would have done an app like this. Still, it’s definitely a breath of fresh air in an otherwise quite oldfashioned business.

Update: Shorly after this post was published I received a mail from The Atavist explaining that only one purchase is necessary for all iOS-devices. I clearly had made a mistake and when trying again I realized that if you buy it on – as in my case – the iPhone and uses the same account on the iPad you can download it for free to the the other platform. That’s of course totally awesome but not as awesome as the fact that they noticed my tweet and took the time to mail me. The Avatist – you’ve got yourself another fan. Thanks.

Facebook has crossed the 600 million accounts mark

There are exactly 610.736.740 active accounts on Facebook

I have the last two years regularly monitored the amount of active swedish accounts on Facebook (mostly to find out when significant milestones were reached) but lately I’ve started to gather data for all countries.

I gather the data by using the AdTool and then I search country for country.
There are 214 of them.

Facebook doesn’t update these data in real-time but rather on, what I feel, a quite irregular basis.

Today I noticed that they had been updated again and decided to do a run-through.

This is what I found out:
Total amount of active Facebook accounts: 610.736.740
Biggest country: United States 148.216.200
Second biggest country: Indonesia 34.319.040
Biggest change since last update: China – From 295.400 to 505.380 active users

All data, country by country, are available in this Google spreadsheet:
Facebook Active Accounts
Feel free to use it any way you want or suggest improvements (it’s pretty simple right now) but if you use it please credit me or link to this post.

More than 600 million accounts. Active accounts. That’s a lot.

Karikatyrhanterings-skola av tonårsbloggarna

Säg det företag som inte någon gång drabbats av illvilliga teckningar, bilder eller filmer.

Om det inte är en etablerad tidning som återger något kring ett företag på sin traditionella plats för karikatyrer så tenderar den avtecknade att uppleva en aning kväljning, för att inte säga vämjelse.

Det kan ju omöjligen leda till något positivt att inte framställas i enlighet med de riktlinjer för varumärket som styrelsen fastslagit?

I ett tappert försök att rensa upp en extremt eftersatt RSS-läsare dök det upp en alert som fick mig intresserad. Återigen skulle det visa sig att ungdomarna, när de minst anar det, har något att lära oss gamlingar.

Bloggaren Alexandra Andersson tecknar en del och fick ett infall att göra en karikatyr av Blondinbella. Sen följde hon upp det med en bild på Paow och efter lite påhejande från sina läsare även en bild på Kissie.

De sistnämnda två är inte direkt kända för att vara alltför diplomatiska i sin kritik och risken var här stor att den stackars tecknaren skulle bli totalt uthängd och därefter utskälld av den posse som storbloggarna har runt sig.

Men, och det är här de skiljer sig från företagen och det traditionella sättet att reagera, de gjorde precis tvärtom.

Paow uppmuntrade henne till att göra fler teckningar och Kissie uttryckte sig gillande samt länkade tillbaka. Med den trafiken som de har (de innehar första- och andraplatsen bland svenska bloggar) så betyder det enormt mycket trafik för hon som gjort teckningarna.

Man kan så klart hävda att de i sin brutalt onyanserade jakt på fler läsare och uppmärksamhet bara tycker det är roligt att få ytterligare en skalp så att säga. Riktigt så lätt är det förmodligen inte.
Samtidigt som man ryser över hur de hänger ut sig själva, sina operationer, varenda detalj om sina privatliv och hur de inte drar sig för att öppet massakrera meningsmotståndare måste man också acceptera att de inom sin målgrupp har nått tronen. Deras egna PR-maskineri har skoningslöst malt sönder allt motstånd och det som vi anser vara seriösa skribenter får se sig hopplöst distanserade besöksmässigt.

Deras agerande gentemot den tecknande bloggaren gör att de knutit ännu en ambassadör till sig och att deras läsare får en tydlig vink att fan-art uppmuntras och belönas. Istället för att hotas, få en cease & decist i inkorgen eller smädas tar de dem till sig, visar upp dem och fortsätter bygga sitt varumärke.

Tänk samma sak kring ett stort kommersiellt varumärke. Tänk det ganska stora svenska företaget som på sin blogg visar upp en rolig karikatyr med texten ”Sjukt träffande bild”. Det visar på distans, det visar på mänsklighet och det visar att företagen faktiskt bryr sig, tar till sig vad konsumenterna tycker och talar om.

Det gör inte kunderna rädda och förvirrade. Tvärtom – det stärker dem i deras relation till företaget och gör dem till trognare kunder.

Precis som Paows och Kissies läsare. Skillnaden är inte så stor.

Men det spelar ingen roll om företagen förstår det här för om 10 år är det de som idag bloggar som sitter i styrelserna och bestämmar medan vi sitter i en by i Italien, drickandes Frangelico och hör mig muttra ”Vad var det jag sa? Vad var det jag sa?”