Samtidigt är också fredagen den dag då vi delar med oss av vilka vi rekommenderar andra att följa på Twitter, allt under hashtaggen #ffse. Istället för att räkna upp de självklara och de jag alltid rekommenderar tänkte jag ta upp några som inte tillräckligt många av er följer. Så gör nu som jag och följ dem.

Vill ni göra det extra smidigt går ni bara till min lista FFSE20110318 och klickar i dem var och en.

- @GreatDismal: Min absoluta favoritförfattare all time William Gibson är superaktiv med smarta RT’s och tankar kring precis sånt som gör att vi älskar honom. Påminner mig dagligen om att jag måste läsa om Neuromancer, om inte annat för att Molly alltid varit min femme fatale.

- @IGchefen: Chefen för Södermalmspolisens utryckningsenhet gör precis det som krävs för att vi bättre ska förstå polisens arbete i en transparent miljö. Det här är ett föredöme för myndighetspersoner och jag hoppas han får det cred han förtjänar.

- @Markussandin: Markus Sandin är webbchef på Allehanda.se med smarta kommentarer, insiktsfulla tweets och missar aldrig dialogen.

- @Tooobe: Tobias Baselius är som en av grundarna av Reco.se en makthavare utan like för svenska företag. Delar mycket intressanta artiklar och tankar kring startups och vikten av att företagen sköter sin dialog på nätet.

- @Hyttfors: Stefan Hyttfors är förmodligen en av Sveriges vassaste föreläsare och en av delägarna på fantastiska Wenderfalck. Förmodligen följer ni honom redan eftersom allt annat vore rent horribelt.

- @Raawmarkus: Markus är som @olaj fast i Stockholm. Medgrundare till AlternativeTo och delar med sig av mängder med matnyttigheter. Återigen suveränt exempel på hur man kan vara både smart på nätet och social IRL.

- @Pellmin: Petter Hellmin har erfarenhet av social media i offentlig förvaltning, hence vi behöver honom. Till råga på allt är han rackarns trevlig.

- @Greiff: Johan Greiff jobbar med digitala böcker. Han är vår tids munk, med makten att förse det hungrande folket med information. Att han sen är en fena på filmer, är snabb på att konstant svara på frågor och har humor gör inte saken sämre.

- @DavexPhoto: David Johansson är så mycket men framför allt är han fotograf. Och lite spelnörd. Och är vegan. Och trevlig. Följ.

- @Martenbjork: Vem är Mårten Björk egentligen? Han har alltid funnits i mitt flöde och hans tweets har inte sällan ett bra bett. Till råga på allt skrämmer hans avatar mig lite.

Nästa vecka blir det fler. Trevlig helg.

Med min tweet om det här inlägget har jag passerat 20 000 skickade meddelanden. Allt började 16 maj 2008 när jag registrerade kontot, men faktum är att jag ett drygt år tidigare hade registrerat mig i annat namn. Det använde vi för min avatar i Second Life eftersom det på den tiden var en av mitt och Daniel Chows verksamheter i vårt dåvarande bolag. När vi sålde Second Sweden var det egentligen en transaktion där vi sålde min avatar och därmed även allt som hörde honom till (Snacka om att sälja sin själ). Samtidigt var det läge att komma ut under eget namn.

Dags att börja lyssna. Dags att börja prata.

Jag får ofta frågan – Men ärligt talat, vad har du för nytta av Twitter egentligen? Låt mig försöka besvara det och samtidigt berätta lite om vad Twitter har gett mig.

Det mest grundläggande är det enorma kontaktnät som man helt plötsligt har verktyget att skapa utan några som helst krattade maneger. För ärligt talat, så här är det:
- Jag är inte känd (den Johan Hedberg du tänker på är NHL-målvakt)
- Jag har en kort historik inom min bransch
- Jag var inte speciellt nischad
- Jag hade ingen utbildning som gjorde mig till en auktoritet inom mitt område.
- Jag var en nobody.

Faktum är att att jag var oerhört spretig och det var enbart tack vare Daniel som jag lyckades hålla fokus på ett fåtal saker och inte få fullständigt utslag på ADHD-mätaren (mer om den här).

Samtidigt har jag alltid gillat att prata med folk. Social-junkie känns som en träffande beskrivning. Jag vill ha kontakt med alla.

Kvickt lär man sig de oskrivna reglerna:
- Var ödmjuk som tusan i början. Ingen vet vem du är och ingen gillar en besserwisser
-  Följ de som följer dig såvida de inte är botar, säljare eller företag (då är det helt frivilligt)
- Re-tweeta det som är intressant, visa att du bryr dig genom att ställa frågor som följer upp det andra säger och bli en del av konversationen
- Håll din linje. Bestäm dig för vem du är (det professionella du eller det privata du) och stick to it.
- Skippa allt nonsens, alla tweets om trasiga nerver eller hur sjukt mycket just du arbetar. Vi har alla varit där. Det räcker.

Jag vet inte riktigt hur det hände. Om det var efter att några med tillräckligt mycket inflytande hade accepterat mig och jag fick mina första re-tweets eller om det bara sakta blev så men antalet followers ökade i sakta takt. Det finns personer som blir irriterade på att så få följer dem. Men det är precis som i den verkliga världen – man får inte tonvis med vänner på en gång.

För mig är det inte antalet followers som är ett tecken på att man gör något bra. Det är de där små kommentarerna från folk som uppskattar det man skriver, som skickar det vidare och som återkommer med frågor inom ämnen de vet att jag brinner för. Det är de sakerna som får mig att ständigt vara inkopplad i det gemensamma medvetande som Twitter är.

För var annars kan jag skicka diskutera min bransch, få senaste nytt från ett brinnande Egypten, skicka ut en fråga om jag just då blir blåst i en taxi (det blev jag inte), var jag ska flytta den här bloggen (blir @Loopia) och framför allt – var annars finns det en så fantastisk samling kompetens inom ALLA områden jag är intresserad av? Allt inom en knapptrycknings avstånd.

Hur skulle jag, om det inte var för Twitter, komma i sekundsnabb kontakt med experter, professorer, pålästa, personer med åsikter inom alla områden och precis alla däremellan? Visst, jag kan googla, maila eller lyfta luren men det initierar bara ett svar på en fråga medan Twitter startar ett samtal. Jag påbörjar varje dag oräkneliga dialoger med personer vars enda koppling är just det vi pratar om.

Vi har inget direkt att vinna av varandra. Vi har allt att vinna av varandra. Vi existerar i symbios. Det finns inga svaga länkar.

Ibland känner jag mig som en geth. På det bra sättet.

Men kom igen nu, säger vän av ordning och gammal verklighet, hur kan du säga att ni är vänner? Ni har ju inte ens träffats.

Vad definierar en vän? Måste man ha träffats? Skrivit i varandras Bästa Vänner-böcker? Tjuvrökt tillsammans bakom tekniksalarna? Druckit öl ihop på en anrik studentnation? Delat på den sista ammunitionen? Ringt varandra mitt i natten bara för att man kände för det?

Eller är det att man lyssnar? Att man stöttar? Att man peppar varandra? Att man bidrar med en liten stund av sin tid för att hjälpa någon annan?

Så vilka vänner är vi på Twitter? Vi skulle inte ta kulor för varandra. Men vi finns där för varandra på ett märkligt men ändå hjärtligt sätt. Genom vått och torrt. Även de som bryr sig lite bryr sig, som någon vis person borde ha sagt.

Den första som följde mig, @oyvind, var en bekantskap sedan tidigare. Öyvind Solstad är en av de mest skärpta norrmän jag stött på och finns idag även som @osol. Rekommenderas varmt. Sen kom de en efter en. Vi fann varandra och här är några av de som påverkat mig mest, som jag allra helst pratar med och som jag inte kan lära mig nog av.

Sen följde så många fler. Här är bara en skärva av alla de som betyder något för mig och jag önskar jag tog mig tiden att samla er alla. En dag ska jag göra just det, men tills dess får det här vara ett tafatt försök att berätta om de som finns runt mig.

@deeped: En nestor. Gammelfar. Att ha honom överst på listan kan tyckas vara en klyscha men han var den första jag imponerades av och som samtidigt behandlade mig som en jämlike.
@per_p: Sthlm Nightowls förde oss samman och inte ens strömavbrott kan skilja oss åt. Han är min syster, min bror, mitt blod och min gud. This is what the KLF is about.
@Rockspindeln: Hon definierar för mig det Twitter står för. Alltid trevlig, alltid pigg på att dela med sig och bryr sig inte om personen som frågar har en eller fyrtio miljarder followers. Men varför jobbar hon inte på @SpringtimePR så vi verkligen var bäst?
@Tvknarkaren: Jag var lite skrämd i början. Så mycket attityd underbyggd av så mycket kunskap. Balanserar alltid på gränsen för hur mitt handikapp att inte förstå ironi klarar av. One day she will rule us all.
@Receptomaten: In på scenen kliver denna man och bestämmer sig för att bli huben kring matrelaterad information. Idag passerar ingenting inom branschen obemärkt förbi honom. Att han inte är värvad av branschen till en fantasilön förvånar mig varje morgon.
@ErikHedberg: Bror. Lillebror. Att jag följer honom är i första hand för att veta exakt vilken dag det är han bara susar förbi mig. Så jävla impad.
@Jonna55: Nästa Anna Wintour i förlagsbranschen? Just sayin.
@AndersOlofsson: Insatt känns nästan som en förolämpning att säga. Förstår Sydsvenskan-gruppen vilken tillgång han är?
@JoakimLindstrom: Vad är det här för människa egentligen? Hur kommer det sig att jag får så mycket intressanta svar, reaktioner och tips från honom? I ett personligt dream team med Twitter-kontakter som jag anställer till skyhöga löner spelar han i förstafemman. Det borde han göra hos dig också.
@Fdqps: Maken till prestigelös människa får man leta efter. Varva det med uppföljande frågor som kan få mig att svettas och att vi sågs på Elle Galan 2011 så får man en rackarns bra kombo.
@HermineCO: Nörden som jag kan diskutera appar, väskor, tvålar och hotell i Amsterdam med. Awesome på så många sätt.
@StefanRonge: Vi har badat vid Paradiset tillsammans, och för er som vet så är det inte ett trevligt ställe. Men han är också en av svenska branschens mest kunna och kreativa själar. Ändå lägger han så mycket tid på konversation. På oss andra.
@DoktorSpinn: Gick från att vara förebild till kollega till förebild. Så duktig att det gör ont. Inspirerar varje dag och snålar aldrig med länkkärleken.
@byBalsam: Har varit med i mitt flöde så länge. Att SVT fångade upp honom motiverar alla mina licenspengar. Jag har fortfarande ångest över att våra hockeybiljetter var så dåliga.
@olaj: Entrepenören som ni andra vill vara som. Det han och @raawmarkus har skapat tillsammans må vara imponerande men hans personliga sätt online är ett skolboksexempel på socialt begåvad geek.
@NiklasDahlqvist: När vi andra envisades med att mest ses online drog han igång träffar IRL. Han bjöd ödmjukt på sin tid för att ge oss andra trevliga stunder. Det kan han inte tackas nog för.
@Nikkelin: SEO-kungen för somliga men det som imponerar mest på mig är hans sätt att likt en maskerad hämnare jobba för att hylla de goda och sänka de onda. Kackerlackorna ska ut i ljuset och han gör det mer än någon annan.
@ToveSvenonius: Från att ha berikat mina morgnar, lyssnandes på P1 och där guida mig genom alla världens nyheter gör hon nu även detsamma med mitt twitterflöde. En tweet bort finns en av Sveriges bästa journalister.
@Pelles: Maken till bredare kunskapsbas får man leta efter. Varje dag är det något nytt som sätter sig likt dyckert i min hjärnbark. Till råga på allt har han fotat min barndoms urban exploration-fantasier.
@SofiaAndersson: Var det min nemesis från högstadiet? En blandning av respekt och frustration att konstant bli slagen på fingrarna av någon jag såg som min intellektuella överman. Nu är hon tillbaka. Skräckblandad förtjusning.
@Fluffis: Hur fann vi varandra? Var det vår strävan att dra vårt strå till stacken för att hjälpa fylla internet med mer information? Var det matnörderiet? Och ärligt talat – vem sjutton är du egentligen?
@_Lemmiiin: Bitsk NYC-själ. Som med en konstant dimma Lucky Strike runtomkring sig, en svag strålkastare på hans av hatten skymda ansikte och en rullbuske i bakgrunden. Doften av asfalt, betong och sand.
@Lowenhamn: Det han inte vet om Gotland är inte värt att veta. Varför förstår inte Gotland själva det? Men det stannar inte där, hans kunskap är allomfattande och det är inte bara hans musik som ljuder genom hela min RSS-läsare.
@Morpac: På motorcykel mot framtiden. För mig är han flödets Pavarotti, den glada Gareth och ibland en Henrik Olsson ty där han färdas står vi andra bara förundrade vid sidan och häpnar. Hur går det till?
@AnnaBou: Adobe CS-ninja. Sparkar upp oss andra med sina aktiverings-tweets. Känslig blodsockernivå. Fantastisk.

Men utöver det här mysiga då – VAD har det gett dig?
Twitter, min närvaro här och de kontakter jag skapat har gett mig följande:
- Betalande kunder. Klienter.
- Föreläsningstillfällen. Betalda. Inget klia på ryggen.
- Internationella kontakter jag inte kunde drömma om. Jag har tio fler länder på min lista där jag har ett hem som tar emot mig när jag än kommer.
- Kontakt med personer jag aldrig varit i närheten av tidigare. Det kan låta patetiskt, men det finns en känsla av tillfredsställelse inom det.
- En omätbar mängd kunskap inom områden jag aldrig tidigare vidrört.
- 42

Jag tänker inte sia om framtiden men jag vet hur det ser ut idag och idag sker det något omvälvande här. Vi skapar något nytt. Vi skapar något vackert. Bara några tweets till.

Jag är ingen mat-fascist även om det ibland kan verka så. Det finns få saker som är så roliga och tillfredsställande som att laga egen mat från grunden. När man efter någon timmes blodbad tar ut den hemmagjorda blodpuddingen ur ugnen, när surdegsbrödet man slitit med i timmar får den perfekta skorpan eller när man gjort morgonmuffins för första gången och de smakar fantastiskt, då vill man aldrig köpa halvfabrikat igen.

Men så står man där i butiken och funderar kring kvällsmaten och det är då det slår mig – halvfabrikat kan vara riktigt gott. Jag och många i min generation är faktiskt uppväxta med mycket sånt och det är inga större fel på oss. Med vissa undantag.
Självklart vill jag helst göra min egen falukorv eller i alla fall köpa en lokalt producerad, men sanningen är den att jag inte ryggar tillbaka för Scans variant heller. Den är riktigt god.

Allt skumt som det är i den då? ropar mat-maffian. Men så var den när jag var liten också. Jag har inga problem med det. Stuva lite makaroner, riv över muskot, stek på några skivor korv och ät med en god senap. Svårare än så är det inte.

Problemet är att idag får man inte prata om det. Alla ska ha tid att åka till sin lokala odlare eller slaktare, mala sitt eget mjöl (ja, det kommer bli stort 2011), grodda allsköns smaskigheter och helst av allt dra upp middagsfisken själv samtidigt som sippar på en acai-smoothie.

Fördelarna med att göra allt från grunden är så klart enorma både när det kommer till hälsan och plånboken, men det är inte alltid man kan eller vill. Det är inget att skämmas för. Jag är ingen mat-fascist.

Så där stod jag vid köttdisken och kikade lite när mina ögon landar på ett paket Scan Kulkorv. Tänker lite stilla medan jag generat pillar på paketet ”Vad i hela friden är det här?”. Jag vill inte låta som ett pretto, men här nånstans var måttet rågat. Det är alltså korv format till små bollar.

Kom tillbaka hem och skickade iväg den här tweeten

Fick några svar från bland annat @svenwennersrom, @mgarbarczyk, @carnbro och @maggan_e. Alla var ganska överens. Weird produkt.

Det kunde ha stannat där. Som lite allmänt gnäll över en ny produkt som inte passar oss mat-hipsters.

Men det gjorde inte det eftersom det visade sig att Scan hade koll. Det här svaret kom i morse:

Varför gör det här mig så upphetsad?
Jo, här är ett par av anledningarna:
- De har bevisligen koll på sitt varumärke. Om man pratar om dem så svarar de.
- De försöker inte försköna något. Det är HotDogs i mindre bitar. Somliga tycker de är roliga. Fine.
- De skriver under med ett namn. Det gör det så personligt och trevligt. Tack Laila!
- De bryr sig om konsumenten. Hur många pretto-lokalproducerat-krispiga-förpackningar-egen-kvarn-good-karma-företag gör egentligen det medan de försöker maskera sina galna marginaler med en fasad av att vilja förbättra världen? Inte många.

Cred till er Scan. Jag kanske inte gillar produkten, jag kanske inte alltid är er bästa kund, men jag respekterar er på ett helt annat sätt nu.

Vad kostade det er? Investeringen i en duktig medarbetare och färre än 140 tecken.

Kunderna kommer till din butik, de plockar varor som aldrig förr i din virtuella shoppingvagn och gänget i kassan har precis det där flytet som ni drömde om när förra personaldagen planerades. Vad spelar det för roll om det finns lite frågor av skiftande karaktär på ett forum här och en blogg där? Affärerna blomstrar ändå.

Tills den dag då en fråga fått stå obesvarad lite för länge och någon som tror sig veta tillhandahåller helt fel fakta. Den dag då vad som börjar som en harmlös fråga slutligen tornar upp sig likt en tsunami av irriterade före detta kunders uttryck på nätet inser du att något måste göras. Men då är det förmodligen för sent.

Vilken tur då att du väljer att läsa vidare.
Jag vet att vi pratat om det här tidigare. Jag vet att du läst sönder dig på inlägg om hur viktigt det är att lyssna och hur många gånger någon som jag stått framför dig på en scen och pekat med hela handen medan jag gång på gång fått dig nickandes hålla med om att Ja, nu banne mig ska det lyssnas och sen ska det skapas dialog för allt vad tygen håller! Och vad blev det av det? Inte så mycket va?

Vet du, jag tror jag förstår varför. De konkreta exemplen på hur och varför var inte så många då på den tiden. Vi förstod att det var viktigt, men sen när vi skulle göra allvar av det blev det genast mycket svårare. Att slå en strike är sjukt enkelt tills man står där med klotet i handen, någon annans svett i skorna och händer blöta som wettextrasor.

Ta nu min hand, läsare och vän, så ska vi på 1432 tecken till gå igenom vad du ska göra. GetSatisfaction.com är en plats där företag skapar sin egen frågelåda och dit leder alla frågor om sin verksamhet. På plats finns företagets officiella representanter och svarar. Transparent, snyggt, tydligt och alla blir nöjda.
En svensk motsvarighet är Kundo.se. Bokus gör ett kanonjobb där och svarar på allt – högt som lågt. Se och lär! Kundo har även en smart ”Tyck till”-knapp som man lätt integrerar på sin egen site för att lättare fånga upp besökarnas åsikter. Samtliga enheter: Inför nu. Slut.

Äger du ett hotell? Men se för bövelen till att registrera er på TripAdvisor och besvara frågorna och åsikterna som era gäster framför. Det hade kanske hjälpt Hotel Västberga att slippa stämpeln som Stockholms lägst rankade hotell (plats 138 av…just det… 138)
Quora.com är en tämligen färsk spelare där man kan ställa frågor mellan himmel och jord. Kolla vad som skrivits om ditt företag. Tyvärr tillåter de inte företagen själva att gå in och svara i dagsläget. Men det kommer och då ska du stå först i kön. Det är en order.
Har du läst vad som skrivs om dig på Rejta.se? Om inte, gör det. De glada kommentarerna piggar upp dig och kritiken ska du ta åt dig av för det gör dig bara bättre!
Besvara och hantera det som rör dig på Fairshopping.se

Ett gäng arga kritiker som ofta skriker? Bygg en hyllningssite till dem.
Sura kunder? Bjud in dem till personalfesten.
Överlyckliga bloggare? Skriv ett brev och tacka.

Du kan göra det här. Du vill det. Du måste. Frågor på det?

I’m already a Longform.org-junkie, constantly adding enough articles to Instapaper than I can handle or read unless the train comes to a sudden halt and gets stuck for an hour or two. In which case all my fellow commuters start swearing while I switch on the iPad and starts reading to the sound of hummingbirds in my head. We all handle delays differently.

But, back to Atavist. The articles are available for the iPhone, iPad, Nook and Kindle and while the app is free you pay $2.99 per article.
Each article is laced with photography, videos and sound where appropriate and the text is according to The Atavist fact-checked.

Video and photos might be nice but what really gets me going is that every article contains an audio-book so you can listen to it while driving or doing the dishes. This is what makes me cough up what might sound like quite a lot of money for an article I might be able to find on Longform a couple of days later.

If you’re an author of articles and feel you want to try a new method of distributing your content through a revenue-share model that probably is 50/50, The Atavist brings something completely new to the table.

As a swede the first article I bought was of course Lifted – The robbers had a helicopter, explosives, and inside information on a $150 million cash repository. But the police were onto them. Inside one of history’s most elaborate heists, and the race to unravel it. Evan Ratliff tells the story about the robbery in Stockholm that probably will render at least one Bruckheimer movie, a couple of inspired by – novels and one of BBC documentary starring Kenneth Branagh, due to the spectacular use of an helicopter to perform the robbery.

For my almost 3 bucks I get a small book packed with a great story, photos, videos from the security cameras on the premises documenting when the robbers landed on the roof and cut their way to the money. It’s excellent told and I couldn’t stop reading.

The only bad thing was that I bought it on my iPhone and it seems I can’t download it for free to the iPad but have to buy it again. Not a lot of money, but still.

The app is impressive and I’ll definitely keep using it as long as they keep the quality. The only negative so far is as stated above regarding using it on different devices and that I can’t opt out getting the audio-book since it takes quite a lot of time to download.

What the app means for long form writers still remains to be seen, but this is definitely something worth looking into for both other markets and languages and for traditional media. It’s not that big a difference from buying an online movie and it’s quite logic that someone eventually would have done an app like this. Still, it’s definitely a breath of fresh air in an otherwise quite oldfashioned business.

Update: Shorly after this post was published I received a mail from The Atavist explaining that only one purchase is necessary for all iOS-devices. I clearly had made a mistake and when trying again I realized that if you buy it on – as in my case – the iPhone and uses the same account on the iPad you can download it for free to the the other platform. That’s of course totally awesome but not as awesome as the fact that they noticed my tweet and took the time to mail me. The Avatist – you’ve got yourself another fan. Thanks.

I have the last two years regularly monitored the amount of active swedish accounts on Facebook (mostly to find out when significant milestones were reached) but lately I’ve started to gather data for all countries.

I gather the data by using the AdTool and then I search country for country.
There are 214 of them.

Facebook doesn’t update these data in real-time but rather on, what I feel, a quite irregular basis.

Today I noticed that they had been updated again and decided to do a run-through.

This is what I found out:
Total amount of active Facebook accounts: 610.736.740
Biggest country: United States 148.216.200
Second biggest country: Indonesia 34.319.040
Biggest change since last update: China – From 295.400 to 505.380 active users

All data, country by country, are available in this Google spreadsheet:
Facebook Active Accounts
Feel free to use it any way you want or suggest improvements (it’s pretty simple right now) but if you use it please credit me or link to this post.

More than 600 million accounts. Active accounts. That’s a lot.

Det spelar egentligen ingen roll vilka människor man pratar med, från vilken bransch de än är och på vilket sätt de spenderar sin arbetstid – att jobba för Google är en dröm, en sporre för att leverera ännu lite bättre och ett incitament för att orka sig igenom ännu en föreläsning.

I Sverige hade kontoret länge prägeln av ett rent försäljningskontor, men idag är ungefär hälften av de drygt 60 anställda tekniker.

Nyligen så uppdaterade de sin sida med fler lediga tjänster där man bland annat hittar spännande utmaningar som Communications and Public Affairs Associate (B2B) och Account Strategist. Listan inrymmer även en hel del positioner för tekniker.

Men om nu Sverige känns för vanligt kanske en Communications and Public Affairs Associate i Dubai kan locka desto mer? Eller varför inte flytta till Alperna, njuta av det Schweiziska vädret och jobba som Associate Product Marketing Manager i Zürich?

Brinner du för internkommunikation? Då är det värt att veta att de till Londonkontoret söker en Internal Communications Manager.

När du väl hittat en tjänst som verkar attraktiv, glöm inte att läsa på om hur de vill att din ansökan ska vara utformad. Kolla även på ett par exempel på ansökningar från två personer som numera jobbar på Google: Anuradha Aravalli och Pavant Pleasant.

Känns Facebook mer lockande? Hur vore det att jobba som Corporate Communications Manager, eller baserad i London inneha tjänsten Communications Manager – Russia & Eastern Europe.

Kolla även de här fantastiska möjligheterna till en karriär inom något av de hetaste bolagen just nu:
Twitter söker en Partnership Program Manager baserad i San Francisco.
Disney Parks & Resort är på jakt efter en Digital Marketing Manager som ska utveckla hur de kommunicerar på nätet. Vilka möjligheter!

I Sverige så är det framför allt H&M’s behov av en Online Content Administrator som står ut från mängden av lediga jobb. Man blir ansvarig för att sköta Twitter, Facebook, monitorering och dialog. Det måste vara hysteriskt roligt! Men skynda på att ansöka – sista ansökningsdag är i morgon 23 januari.

Gillar du träning så söker Adidas en Brand Communications and PR Manager. Tyvärr verkar det inte innebära några större bitar nätbaserade påhitt utan riskerar att endast bli en genomförande roll av beslut tagna på andra sidan Atlanten.

Veckans bonuspoäng får sociala frågesiten Quora som har en sida med utmaningar för den som vill ha en guldstjärna till sin ansökan.

Massor att välja på för den som är sugen med andra ord!

Den fick mig minst sagt att höja på ögonbrynen eftersom vi tack och lov varit förskonade ett tag från företag som med en massa buzzwords, löften om att utmana de stora jättarna och stora ord om enorma framtida vinster lockar till sig riskkapital – pengar som nästan alltid kommer från naiva småsparare på jakt efter det stora klippet.

Är det här ett nytt skräckexempel? Låt oss titta närmare på YCDBSOYA (som ska läsas ut som You Can Do Business On Your Ass)

Klippt från pressreleasen:

YCDBSOYA – är före Google! Vi har lanserat den första mässan i världen! För mobiltelefoner & det är en finger visning framförallt till Google. Vi är några få som jobbar med detta, men vi ”levererar” ett nytt sätt att sälja musik före Google som är ju kända som:

”Nu lanserar IT-företaget Google en egen mobiltelefon – Nexus One.”

Pay Back! Vi byggde medvetet på deras ”globala” marknad! Det Google gjort för musikbranschen är att köpa YouTube. Där har inte artister & musikbranschen tjänat så mycket pengar? Svenska artister som: Ex. Nanne Grönvall som haft över 500.000 visningar av en enda musikvideo. Per Lidén har Da Buzz & Renegade Five välkomnar nya sätt att få belalt via nätet. Klart att den övriga försäljningen minskar! Det går lyssna & titta gratis på nätet. Problemet är att man inte kan ta bort sakerna på YouTobe. Timbaland – Scream ft. Keri Hilson, Nicole Scherzinger har haft 18 464.171 visningar. Goolge gör ingenting, de får en massa besökare till YouTube och anledningen är artisterna.

Här skulle jag kunna haka upp mig på att företaget helt missat poängen med att tillgängliggöra material på nätet leder till ökade affärer och eftersom det är ett helt inlägg i sig väljer jag att istället gå vidare.

Vad är det som är YCDBSOYAs affärsidé?
En release från 3 januari i år med rubriken ”YCDBSOYA.com – Vill förvärva Stockholmsmässan 2011!” berättar om hur företaget vill flytta den konventionella mässan ut på nätet. Blir lite förvirrad av det här stycket från samma release

Enskilda arbetar normalt inte med kapitalanskaffningar som ligger långt före en faktisk börsnotering – dvs steg 1-4 i er plan. Vi har således svårt att se att vi är rätt part för att sälja era aktier i dessa tidiga faser. Vi diskuterar gärna med dig i ett senare stadium, t.ex. inför en faktisk börsnotering.
Carl Montalvo SEB Enskilda Corporate Finance

Om Stockholms stad och Stockholms handelskammare som äger Stockholmsmässan vill sälja har vi teckning att kunna genomföra förvärv & en börsnotering redan 2011.

Vad är det här för lirare egentligen?

För det första tror jag inte att svenska YCDBSOYA AB har någon koppling till den här historien och en sammanblandning vore olyckligt.

Bakom Global Marketing YCDBSOYA Ltd står Mikael E Widengren som tidigare hette Mikael Ekström (länk till CV). Han är gift med artisten Angélique Widengren och varför det är relevant återkommer jag strax till.
Exakt var bolaget är registrerat är svårt att veta eftersom det inte finns med i några register som jag sökt i. Kan det till och med vara så att bolaget inte är registrerat alls?

Vad är Global Marketing YCDBSOYA Ltd?
Gå in på ycdbsoya.com och kika runt lite. Företagets erbjudande är virtuella mässor där produkterna kan visas upp och säljas till en enorm mängd besökare. Det kommer finnas allt från mobil-, finans- och bilmässor till Julklappsmässan. Ingen är dock öppen i dagsläget.

Målen är tydligt definierade:

2012 har YCDBSOYA över 100 miljoner användare i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Storbritannien & Worldwide.

Mer detaljer om mässorna hittar man här och eftersom man kan garantera att mässorna kommer högt på sökmotorerna blir resultatet så klart lysande för alla inblandade.

För sin lysande idé har man inte bara släppt ett antal pressreleaser, man har även fått NWT att skriva en totalt ogranskande artikel.

– Det blir också så att internetmontrarna kommer att ligga i topp på sökmotorer som Google, Yahoo och Bing, säger Mikael Ekström.

Nu är jag ingen ninja på SEO, men jag fattar i alla fall så mycket kan man inte lova det utan att ha groteska resurser till hands. Å andra sidan har de bevisat att de har en spetskompetens inom området (pressrelease Våra annonser visades i sökmotorerna över 5 miljoner gånger på några dygn).

Musikmässor
I samma veva ser jag en release från YCDBSOYA om att de ska dra igång musikmässor – YCDBSOYA gör Världens Första & Största ”MusikMässa” för mobiltelefoner!
Jag fascineras av att se artister som 50 Cent, Common, Nelly Furtado, Robyn, U2 och Pharell Williams på den långa listna med artister som ska använda deras koncept. Lite kul att de mindre kända banden Kung Fu Panda Soundtrack och Guitar Hero III (Expansion) Soundtrack hakat på även de.

Självklart finns det mer på hemsidan att läsa och som ett gott föredöme har de även lagt upp en produktdemo (du måste klicka på den länken).

Som de skriver på produktsidan och i den pressrelease som släpptes måndag kväll så kan deras videos inte laddas ner.
Vad de menar är att genom att material sprids på YouTube, MySpace och Google så tappar artisterna kontrollen och material som är gammalt kan fortfarande finnas tillgängligt.
Vad YCDBSOYAs erbjuder är istället en .swf-fil vilket alltså är…japp…det är en flashfil.

Deras revolutionerande produkt som tillsammans med virtuella mässor ska leda till att företaget kan förvärva Stockholmsmässan 2011 och omsätta 600 miljoner SEK under 2012 är alltså en drygt tio år gammal uppfinning som helt missat poängen med att ju mer man syns desto mer säljer man och som ser ett hot där ingen annan gör det.

Det roliga skulle kunna vara slut här och vad som bara skulle varit ett tafatt försök till bizniz kunde fått falla i glömska efter att vi slutat fnissa åt det. I så fall hade jag inte skrivit det här.

Men det finns ett antal saker i det här som gör mig rädd och orolig:
- Tydligen så drivs företaget av en stiftelse. Fråga mig inte hur, det är väldigt rörigt, men det gör det i alla fall. Man kan ansöka från stiftelsen om hjälp med att få besökare till sin hemsida. För varje besökare vill stiftelsen ha en donation om 1 SEK i förskott.. Mer om hur man kan bli Donator.
- Man siktar på att ta in pengar via privata investerare – Investor Relations. Vilka de är kan vi räkna ut mellan tummen och pekfingret. Det är samma personer som svor över att de inte gjorde det där klippet som DI rapporterade om under morgonen. Samma personer som ser hur personer med stora förmögenheter gör snabba klipp och nu vill de göra likadant. Det är småsparare som för tusende gången i ordningen ska lockas av internets storslagenhet, det revolutionerande och helt nya. Det är ett antal stackars satar som drar ner byxorna, böjer sig framåt och glatt belånar huset med hopp om att byta upp sig till en herrgård inom tolv månader.

Till saken hör också att Widengren under en period hade redigeringshysteri i sin frus Wikipedia-artikel, fick halva adminkåren att slita sina hår och slutligen anmälde Wikipedia, Wapedia och Google till Finansinspektionen. En anmälan som lämnades utan åtgärd från FI.

Det som också skrämmer mig är hur DNs David Djuphammar med anledning av YCDBSOYAs pressrelease först skriver det här och sen följer upp med en intervju med Widengren.
Disclaimer: Det hela kan vara skrivet med ironi och eftersom jag inte förstår den sortens humor kan jag ha feltolkat alltihopa. I så fall ber jag om ursäkt till Djuphammar.
Läser man tidigare pressreleaser från företaget så kan man köpa att dyslexi finns med i bilden och sånt är svårt att göra något åt men då vet man också att Widengrens uttalande ”Han som brukar läsa igenom var utomlands”, urskuldar han sig innan han kastar sig in i fördelarna med virtuella konserter.” inte stämmer eftersom allt material är lika osammanhängande. Alltså bemödade sig inte Djuphammar att läsa på något. (För övrigt har man svårt med stavning om man är dyslektiker, det betyder väl inte att man skriver förvirrat?)

Och när det kommer till snacket om artister som är med?

Vilka artister är det ni har pratat med?
– Han som hade Da Buzz, Per, han är också från Karlstad, han tycker det här är jättebra. Vi har pratat med tio–tolv artister hittills och de fattar att det är billigare att göra en sådan här inspelning än en MTV-video.

Men pressreleasen nämner ju massor med kända artister? Vad hände där?

– Vi förhandlar med Johan Staël von Holstein och Peter Settman om delägande. De är kända och vi vill ha med dem. Vårt mål är förstås att kunna spela in lite av de här grejerna hos (Peter Settmans produktionsbolag) Baluba också.

Kunde inte Djuphammar ha ringt Settman och fått det här bekräftat? Jag lovar att bada i fontänen på Sergels Torg iförd brottardräkt den 4 april 2011 kl 12.00 om Peter Settman går in som delägare.

Det känns som jag skulle kunna fortsätta eftersom det hela tiden dyker upp mer material (gammal pressrelease: Order ger över 100 miljoner i intäkter till YCDBSOYA) men jag stannar här.

Tror att poängen har kommit fram tydligt nog.  Låt oss nu hoppas att företaget antingen visar att tvivlarna hade fel och drar igång sina mässor med strålande resultat (vilket så klart vore det allra roligaste, om än inte troligaste, slutet) eller att grundarna släpper det här och istället gör något konstruktivt utan risk för att verka som skojare.

Här finns lite mer att läsa:
YCDBSOYA på Twitter (låsta för läsning)
Julklappsmässan i samarbete med PayPal (pressrelease)
Är Wikipedia det största bedrägeriet på Internet?
Flashback-tråd på ämnet

Har du något du vill tillägga så skicka mig ett mail eller lämna en kommentar.

Update 1: Mailade till Atlet och frågade dem vad deras koppling till YCDBSOYA (de verkar ha något samarbete enligt den här sidan. Hade svar direkt där de berättade att de inte har någon koppling till YCDBSOYA. Så var det utrett.

Om det inte är en etablerad tidning som återger något kring ett företag på sin traditionella plats för karikatyrer så tenderar den avtecknade att uppleva en aning kväljning, för att inte säga vämjelse.

Det kan ju omöjligen leda till något positivt att inte framställas i enlighet med de riktlinjer för varumärket som styrelsen fastslagit?

I ett tappert försök att rensa upp en extremt eftersatt RSS-läsare dök det upp en alert som fick mig intresserad. Återigen skulle det visa sig att ungdomarna, när de minst anar det, har något att lära oss gamlingar.

Bloggaren Alexandra Andersson tecknar en del och fick ett infall att göra en karikatyr av Blondinbella. Sen följde hon upp det med en bild på Paow och efter lite påhejande från sina läsare även en bild på Kissie.

De sistnämnda två är inte direkt kända för att vara alltför diplomatiska i sin kritik och risken var här stor att den stackars tecknaren skulle bli totalt uthängd och därefter utskälld av den posse som storbloggarna har runt sig.

Men, och det är här de skiljer sig från företagen och det traditionella sättet att reagera, de gjorde precis tvärtom.

Paow uppmuntrade henne till att göra fler teckningar och Kissie uttryckte sig gillande samt länkade tillbaka. Med den trafiken som de har (de innehar första- och andraplatsen bland svenska bloggar) så betyder det enormt mycket trafik för hon som gjort teckningarna.

Man kan så klart hävda att de i sin brutalt onyanserade jakt på fler läsare och uppmärksamhet bara tycker det är roligt att få ytterligare en skalp så att säga. Riktigt så lätt är det förmodligen inte.
Samtidigt som man ryser över hur de hänger ut sig själva, sina operationer, varenda detalj om sina privatliv och hur de inte drar sig för att öppet massakrera meningsmotståndare måste man också acceptera att de inom sin målgrupp har nått tronen. Deras egna PR-maskineri har skoningslöst malt sönder allt motstånd och det som vi anser vara seriösa skribenter får se sig hopplöst distanserade besöksmässigt.

Deras agerande gentemot den tecknande bloggaren gör att de knutit ännu en ambassadör till sig och att deras läsare får en tydlig vink att fan-art uppmuntras och belönas. Istället för att hotas, få en cease & decist i inkorgen eller smädas tar de dem till sig, visar upp dem och fortsätter bygga sitt varumärke.

Tänk samma sak kring ett stort kommersiellt varumärke. Tänk det ganska stora svenska företaget som på sin blogg visar upp en rolig karikatyr med texten ”Sjukt träffande bild”. Det visar på distans, det visar på mänsklighet och det visar att företagen faktiskt bryr sig, tar till sig vad konsumenterna tycker och talar om.

Det gör inte kunderna rädda och förvirrade. Tvärtom – det stärker dem i deras relation till företaget och gör dem till trognare kunder.

Precis som Paows och Kissies läsare. Skillnaden är inte så stor.

Men det spelar ingen roll om företagen förstår det här för om 10 år är det de som idag bloggar som sitter i styrelserna och bestämmar medan vi sitter i en by i Italien, drickandes Frangelico och hör mig muttra ”Vad var det jag sa? Vad var det jag sa?”

Låt oss kombinera dessa!

Här är en publik våg som alla kan haka på där min tanke är att vi bidrar med bilder, rop på hjälp och glädjeyttringar kring det vinterväder som (nästan) hotar att förgöra oss alla.

Har du inte konto på Wave än så skicka en tweet till mig.